Judo

Judo för atleter med synnedsättning har varit en paralympisk idrott sedan 1988.

Paralympisk judo utövas efter samma regler som olympisk judo, med undantag att atleten måste ha motståndarens dräkt i ett handfast grepp under hela matchen.

De tävlande hälsar och när de har tagit grepp startar mattdomaren matchen. När personer med synnedsättning tävlar hjälper kantdomarna de tävlande från mattkanten till mattdomaren.

En match är fem minuter för män och fyra minuter för kvinnor, så vida Ippon inte uppnås . Om det är lika efter full tid inleds en ”golden score”-period, vilket innebär att den atlet som är först att ta poäng vinner matchen. Då finns ingen tidsbegränsning.

Det ultimata målet är att uppnå ”Ippon” vilket leder till maximala poäng och en garanterad vinst. Ippon kan ges genom att man kraftfullt kastar ner sin motståndare på dess rygg, genom att få överläge genom armlås eller strypgrepp, eller genom att motståndaren inte kan ta sig ur ett grepp i 20 sekunder. Det sista kallas ossae-komi.

Om Ippon inte uppnås, vinner den som samlar in flest poäng genom variationen av olika grepp och kast i matchen.

Planen är 10×10 meter och kallas tatami.

Historik

Judo började utvecklas som parasport i Sverige i mitten av 1970-talet med träning för personer med synnedsättning. Några år senare startade grupper för personer med andra funktionsnedsättningar.

Judoka – utövaren

I Paralympics måste alla utövare ha mindre än 10 procent av sin syn kvar eller ett visuellt fält begränsat till 20 grader.

De utövare som är helt blinda utmärks med en röd prick på ärmen.