juli 16, 2018 - 9:03 f m
Att vinna Wimbledon en gång är historiskt. Att göra det två år i rad är något utomjordiskt. “Finns inte på världskartan”, säger mästaren.
Stefan Olsson – Gustavo Fernandez 6-2, 0-6, 6-3
Klockan slår strax efter 15.00. Stefan Olsson sträcker armarna upp i den stekheta engelska luften. Han vrålar av lycka. Han har gjort det. Han har försvarat sin Wimbledontitel.
– Det är så galet att få vinna två år i rad. Det fanns egentligen inte på världskartan att jag skulle klara det här. Jag var extra nervös i år i och med pressen som regerande mästare och jag är så sjukt stolt att jag lyckades vinna igen, säger en rörd mästare.
Inför söndagens finalmatch mot världstrean Gustavo Fernandez från Argentina hade Stefan Olsson inte tappat ett enda set i singelturneringen. Finalen började precis som de tidigare matcherna. En självsäker Olsson kunde enkelt vinna första set med 6-2. Sen började hjärnspökena att komma. Olsson tappade andra set med hela 6-0.
– Jag stressade för mycket och började tänka och sätta press på mig själv. Samtidigt spelade Fernandez en väldigt fin tennis i andra set, säger Olsson och fortsätter:
– Jag hade trots det fortfarande självförtroende i att jag skulle kunna ta det. Jag visste att om jag bara höjde mig lite så skulle jag kunna vinna.
Han gick upp i en 3-0 ledning och vid ställningen 5-3 och matchens andra matchboll kunde inte den unge Argentinaren stå emot längre.
– Jag minns bara att bollen gick in, sen är allt svart, säger svensken.
Du är mästare för andra året i rad, hur smakar det?
– Jag fattar inte. Det var en så sjuk press innan. Man är nästan tårögd alltså. Det finns liksom inte.