augusti 30, 2021 - 5:38 f m
Det blev inte resultaten de hoppats på för varken Jonsson eller Ryberg i längdhoppsfinalen, T12. Men för den ena är Paralympics debuten avklarad – med en förvånande finalplats och den andra har redan nya mål i sikte.
Olof Ryberg var först ut av svenskarna som tredje man i hoppordningen. 6.15 meter i sin Paralympiska debut mätte han när han landade i gropen i Olympia stadion.
— Det var en mäktig upplevelse! Det är det här man kämpar för, det är målet för all träning och slit man lägger ner. Jag är så jävla glad bara över att vara här, sa Ryberg efter tävlingen.
Ryberg som fick besked att han skulle till Tokyo endast tre veckor innan spelens invigning åkte till Paralypmics med förhoppningar om ett nytt personbästa, men ingen press på att ta sig till finalhoppningen.
Men med 6.25 i tredje hoppet tog han sig från nionde till åttonde plats och blev därmed sista hoppare in i de tre avslutande omgångarna.
— Det trodde jag inte, så att komma till final är mycket mer än vad jag hade förväntat mig. Sen är inte resultatet riktigt vad jag hade velat. Innan jag åkte hit hade jag som målsättning att persa och jag skulle inte säga att jag är långt ifrån men ändå en bit. Så en final är jag otroligt otroligt nöjd med, säger Ryberg efter debuten och la avslutande till.
— Det en otrolig upplevelse och det var mer än en gång jag hade gåshud om jag säger så. Rätt så gött kan man la säga.
Tobias Jonsson som gick in i sitt tredje Paralympics visste inför tävlingarna att ett hopp upp mot personbästa på 6.99, eller säsongsbösta 6.70, skulle krävas för att vara med och slåss om medaljerna. Men de längderna kom han aldrig riktigt upp i.
— Det känns jättebra det gör det, jag får inte till det bara. Jag knöt inte ihop säcken riktigt, säger Tobias Jonsson efter.
6.42 meter i första, 6.50 i andra och utan ökning i tredje, 6.27, placerade sig svensken på sjätteplats och blev därmed näst sista hoppare att gå vidare till de tre finalomgångarna.
Inför de avslutande tre hoppen låg medaljerna på 7.å1, 6.98 ochh 6.92. Jonssons känsla inför stämde alltså, nu behövdes perslängderna plockas fram.
Istället blev det 6.25, övertramp och ett avslutande på 6.29. Inte riktigt de resultat han hoppats på i sitt andra Paralympics.
—Jag ville ju komma hit och vara med dom där uppe och då måste jag persa, jag ville ju vara där uppe i dom resultaten för det är där jag känner mig hemma. Jag ville mycket mer, jag ville ha medalj. Och sen att bli sämre än i Rio med en placering det är också lite tungt faktiskt.
Trots besvikelse med de uppmätta längderna var det en positiv upplevelse att stå i en Paralympisk final inne på Olympia stadion i Tokyo tillsammans med sin landsman.
— Det har varit roligt i alla fall, konstaterar Jonsson som redan har siktet inställt mot nästa mål, en ny final med sin yngre landslagshoppare.
— Det är fantastiskt! Vi sparrar varandra det är alltid kul att ha en längdhoppskompis. Så någon gång ska vi stå på pallen tillsammans.