november 24, 2021 - 12:00 e m

Louise Etzner Jakobsson nominerad för Årets prestation och Årets bragd

Efter den makalösa silverprestationen i Tokyo står Louise Etzner Jakobsson inför möjligheten att kröna framgångarna under Paralympics med ytterligare priser när Ryttargalan avgörs.
Men det är inte bara hon själv som är nominerad, även dottern och hästskötaren Hanna Etzner uppmärksammas för sin instats inför och under spelen i Tokyo.
— Jag är mest stolt över min dotters nominering
, säger Etzner Jakobsson.

När svenska ridsport förbundet under onsdagskvällen ska hylla framgångar och prestationer från 2021 finner vi Louise Etzner Jakobsson i två kategorier: Årets prestation och Årets bragd.

— Det är väldigt hedrande att vara nominerad, framför allt att vara nominerad till två priser. Men jag är mest stolt över min dotters nominering, säger Louise.

Ja, för hon är inte ensam från familjen att uppmärksammas för de fina framgångarna. Dottern Hanna finns med i kategorin Årets hästskötare. En värdig nominering och självklar vinnare enligt Louise själv.

— Hon har gjort ett sånt otroligt jobb och hjälpt mig så fantastiskt mycket så att jag kunde vara med. Utan henne och om hon inte hade kunnat rida hästen hade det aldrig gått för mig eftersom jag inte red på sex veckor inför Paralympics.

Mot alla odds

Den regerande bronsmedaljören från Rio de Janeiro kom till Paralympics i Tokyo med ny häst, sedan ett år tillbaka, och ett färskt benbrott endast sex veckor innan spelen. Mist sagt var uppladdningen inte optimal för Etzner Jakobsson som trots förutsättningarna red hem ett silver i Kür.
Och det är just silvret från Tokyo, som reds hem mot alla odds, som fått mor och dotter-duon nominerade i tre kategorier under Ryttargalan.

— Jag är väldigt stolt för jag hade aldrig trott att jag skulle kunna prestera det som jag gjorde med tanke på hur allt varit innan: Fick byta häst, rida in mig på honom och sedan Covid-19 och inga tävlingar. Så jag hade två chanser att kvala hästen till Tokyo och sen så samma dag som det blev officiellt med Paralympics så bröt jag ju benet. Så det var ju bara att räkna dagar och veckor och säga till ortopeden att ”mitt gips ska av då”, minns Etzner Jakobsson tillbaka och lägger till.

— Så det var ju en form av familjemedalj det där silver skulle jag säga.

Nu har familjen chans att bygga på medaljskaran och även om konkurrensen är mördande hård med ridsportens världsetta Peder Fredricson samt OS-guldlaget i hoppning – Malin Baryard Johnsson, Peder Fredricson, Henrik von Ackermann och förbundskapten Henric Ankarcrona samt EM-bronsmedaljörerna i fälttävlan, så ser Louise inga omöjligheter i att åtminstone en kategori kan tas hem till Gotland.

— Konkurrensen den är massiv! småskrattar Louise fram och fortsätter.

— Jag tror inte att jag får något pris. Jag tror att det är Peder (Fredricson) och sedan hopplandslaget som får priserna och just därför hoppas jag på att Hanna får priset för Årets hästskötare. För där tycker jag att Hanna ligger bäst till, för hon är den som har gjort den största prestationen genom att hon red in min häst i flera veckor och sedan tog hon hand om både mig och Lena under tävlingarna i Tokyo.

Även om insikten och magkänslan säger att en vinst blir svår, så finns det ingen tvivel på att nomineringarna var annat än välförtjänt och givna.

— Jag har ju tagit ett Paralympiskt silver och Hanna har ju då först skött om hästen, sen har hon stöttat och skött om mig och dessutom har hon hjälp Lena (Malmström). Jag vet inte om det fanns någon mer hästskötare från ett annat land som var ensam med två hästar i Tokyo.

Mor och dotter-duon kommer vara på plats för galan och flyger ner till Stockholm under onsdagen.
— Det känns ganska självklart att vara på plats, har man gjort en sådan prestation som jag har gjort, då ska man vara på plats, avslutar silvermedaljören från Tokyo.

Nyhetsarkiv