oktober 9, 2020 - 11:31 f m
Han har personifierat svensk rullstolsrugby i decennier. Med sina otroliga 252 landskamper är nu tiden i den blågula tröjan över för Stefan Jansson.
2004 spelade Stefan Jansson sin första landskamp för svenska rullstolsrugbylandslaget. 252 matcher, två Paralympics och sex EM-medaljer senare är karriären i landslaget över för köpingssonen som satt svensk rullstolsrugby på kartan.
– Jag är så tacksam över den här tiden i landslaget, det har varit mitt liv de senaste 25 åren och jag har så många fina minnen som jag tar med mig. Beslutet har vuxit fram under en tid och jag känner att jag har gjort mitt, nu är det dags att fokusera på annat i livet.
För att sätta antalet matcher i ett sammanhang slår han till exempel fotbollens rekordman, Anders Svensson (143 landskamper), med hela 109 matcher. Han har under 15 år haft en central roll i det svenska landslaget med en ständig vilja att bevisa att allt är möjligt.
– Det finns inget bättre än att slå ur underläge, bevisa att ingenting är omöjligt. Jag blir så fruktansvärt taggad av att göra sådant som ingen tror på. Om någon säger att det inte går att ta sig till Paralympics, då ska jag bevisa motsatsen. Jag vill aldrig sluta tro på vad människor och idrott kan åstadkomma tillsammans, säger han om sin långa framgångsrika karriär.
“Viljan har alltid varit större än vad kroppen tillåter”.
1999 tog karriären sin start när han som 13-åring fick höra talas om ett rehabiliteringsläger i Florida, USA. Trots sin unga ålder var han fast besluten om att ta sig över Atlanten.
– Det var där äventyret började. Såhär i efterhand är det ju rätt sjukt att man åkte helt själv när man var så ung men jag hade bestämt mig, jag skulle åka.
Och tur var väl det. För det var då, i Florida, som en ung kille med en vilja av stål fick testa på rullstolsrugby för första gången. Strax efter att han kommit hem till Sverige damp det ner ett brev i postlådan. Det var en inbjudan till en nybörjarhelg i Solna.
– Det var under den helgen som jag fastnade på riktigt, det var så fruktansvärt kul. Efter att i alla år velat vara bra på en idrott men inte haft förutsättningarna kunde jag äntligen tävla på lika villkor. Nu var det jag som satte begränsningarna, inte min kropp.
Sex år senare gjorde han debut i a-landslaget och resten är historia. Han blev under sin karriär internationellt erkänd som en av världens bästa spelare i klass 1,0. Parallellt med sin egen elitsatsning på idrotten engagerade Stefan sig tidigt i att skapa möjligheter för att fler skulle kunna utöva sporten han älskade. 2006 startade han upp en förening i Köping, Köping Hillbillies och han har även varit med och återskapat Norrbacka HIF.
– Jag ville skapa möjligheter för personer med funktionsnedsättning att idrotta och svettas. Jag vet själv vad det betyder och jag vill ge fler chansen att utvecklas som människor genom idrotten.
Jag vill ha jävligt roligt. För att få det tror jag man måste skita i vad alla andra tycker och gör. Om jag vill lyssna på Melodikrysset varje lördag så gör jag det, oavsett vad folk tycker.
Stefan beskriver hur idrotten hjälpt honom bli den person han är idag.
– När jag var liten la jag mycket skuld på mig själv när det uppstod jobbiga situationer på grund av min funktionsnedsättning. Nu är jag mer trygg i mig själv och försöker istället ge omgivningen en lösning på situationen. Det handlar om att hitta lösningar som alla kan göra istället för att särbehandla de som inte passar in i normen.
Att han, i med sin avslutade landslagskarriär, skulle sluta brinna för parasport är det inte tal om. Sedan 2017 jobbar han på Parasport Sverige med frågor kring just rekrytering. Ett område där trenden under många år har pekat nedåt och där många säger att “det är omöjligt att vända”. Åsikter som passar för någon som älskar att slå ur underläge.
– Ja det där triggar mig till 100 procent. Jag har en vision om att all parasport som vi jobbar med ska vara minst lika sexig som vilken idrott som helst. Det är, och ska vara, coolt med parasport. Så är det bara.