18 – 25 september 1960.
Spelen i Rom räknas som det första Paralympics och de invigs sex dagar efter avslutningen av OS i samma stad.
När det begav sig kallades spelen för Stoke Mandeville Games, de nionde i ordningen och de första som avgjordes utanför Storbritannien.
Ordföranden för Stoke Mandeville, Sir Ludvig Guttman, och chefen för Centrum för ryggmärgsskadade i Rom, Antonia Maglio startade planerigen för spelen två år innan.
Sir Ludvig Guttman ses som den paralympiska rörelsens grundare. Han byggde upp en klinik för ryggmärgsskadade vid Stoke Mandevillesjukhuset där man utvecklade nya metoder för behandling och rehabilitering av ryggmärgsskadade. Idrottsaktiviteter som simning, styrketräning, rullstolsbasket och bågskytte var en del i behandlingen.
Det här ledde fram till Stoke Mandeville Games som arrangerades för första gången 1948 med 14 män och två damer som tävlade.
I Paralympics i Rom tävlade 400 aktiva från 23 länder. Åtta idrotter som ansågs vara bra för ryggmärgsskadade stod på programmet:
I den officiella statistiken finns inga svenska idrottare med men andra källor pekar på att tre svenska bågskyttar fanns med i tävlingarna. Det blev dock inga svenska medaljer.
Av de totalt 192 medaljer som delades ut tog värdlandet Italien flest och toppade medaljtabellen före Storbritannien och Tyskland.