Örnsköldsvik

21-28 februari 1976

Sverige står som värd för de allra första paralympiska vinterspelen och de går av stapeln i Örnsköldsvik. Arrangörerna hade bara haft ett år till förberedelser men spelen blev en framgång.

Svensk TV och norsk TV finns på plats liksom jugoslaviska radion plus flera tidningar.

Första vinterspelet

I början av 1970-talet börjar man tävla i längdskidåkning inom parasporten, 1974 hålls de första världsmästerskapen i längd och 1976 är det så dags för Paralympics och då står även alpin skidåkning på programmet.

198 aktiva från 16 länder tävlar i längd och alpint fördelat på 161 män och 37 kvinnor.

Spelen är öppna för personer med rörelsenedsättning och synskada. De med intellektuell funktionsnedsättning hade hoppats på få egna grenar i spelen men fick nöja sig med ett uppvisningslopp över fem km i längd.

Två nya idrotter på is visas upp – ispigging och paraishockey. Ispiggingen kommer från Norge medan paraishockeyn är en svensk uppfinning med en lång historia. Redan 1949 ska den första matchen ha spelats på Norrbackas elevhem, då med en mer provisorisk utrustning än den åkarna har i Örnsköldsvik. Men officiellt räknas 1964 som paraishockeyns födelseår. Båda sporterna lockar stor publik, hela 300 kom för att se hockeyn.

Det finns efter spelen stora förhoppningar om att idrotterna snart ska komma in på det paralympiska programmet. Men det ska dröja. 1986 blir det VM i paraishockey Norge där Sverige tar hem guldet och först 1994 gör paraishockeyn paralympisk debut i Lillehammer och svenskarna tar det historiska första guldet.

Svenska framgångar

I Örnsköldsvik tar den svenska truppen 20 medaljer fördelat på sex guld, sju silver och sju brons. I två lopp; fem och 10 km damer, klass A är prispallen helsvensk. I båda loppen vinner Birgitta Sund före Gunhild Sundström och Marianne Edfeldt. De svenska damerna tar också guld i stafetten medan herrarna slutar på silverplats i stafetten.

Bästa nation under tävlingarna blir Tyskland följt av Schweiz och Finland. Sverige slutar femma i medaljtabellen. Sverige har inga alpina åkare i sin trupp och ser man bara till längdåkningen är Sverige tredje nation i medaljtabellen efter Finland och Norge.

Prestationer och händelser

Precis som idag bjuder spelen på gripande och glädjande historier. En av de mer långväga deltagarna är Tofferi Kibuka från Uganda. Han har varit i Norge för att lära sig åka skidor och han gör det snabbt rapporterar hans ledsagare Björn Rinzén.

– Jag hade all möda i världen att hänga med honom, säger Björn till tidningen Handikappidrott där han också avslöjar att de kommunicera på norska helt utan problem.

En glad trupp med fem aktiva kommer från England. De har knappt åkt på snö utan fått träna på plastbanor hemma. Året innan hade de dock haft träningsläger i Norge och räknade med att hinna testa föret i Örnsköldsvik innan tävlingarna började. Truppen följdes av ett brittiskt TV-team för ett program som sändes tätt inpå tävlingarna.

Den belgiska truppen dyker upp i Örnsköldsvik utan skidutrustning helt övertygade om att det ska finnas utrustning att hyra på plats. Så är det egentligen inte men lokala hjältar och en skidfabrik ser till att de åtta belgiska idrottarna har utrustning när det är dags att börja tävla.

Utan medborgarskap var Lubomir Ivancik som flytt från Tjeckolovakien efter den ryska invationen 1968. Ivanchik hade bosatt sig i Västtyskland med har varken tyskt eller tjeckiskt medborgarskap när han dyker upp i Örnsköldsvik utan är s k statslös. Dryga året innan spelen i Örnsköldsvik hade Lubomir Ivanchik läst om dem och satt sig i hårdträning. Vad han missat är att varje aktiv måste höra till en nationstrupp. Hans uppdykande i Örnsköldsvik skapar huvudbry hos de ansvariga – skulle han överhuvudtaget få ställa upp och i så fall för vilken nation. Beslutet blir att Ivanchik får delta i sina grenar, fem och tio km längd, utom tävlan.

Norge hade svårt att få ihop de pengar som behövdes för att åka till spelen men löste det genom att sälja spickekorv och göra en vinst på försäljningen på hela 50 000 kronor.

Amerikanen Bill Hovanic utses till spelens färgstarkaste deltagare. 25-åringen som förlorat sitt ben i samband med en helikopterkrasch i Vietnam åker i en blommig benprotes. Han visar sig också vara musikfinsmakare. Till längdtävlingarna dyker han upp med kassettbandspelare och stereohörlurar.

– När jag åker slalom vill jag ha svängig musik men på längdåkningen behövs lite rivigare så därför har jag laddat med pop, avslöjade han.