Lillehammer 1994

10—19 mars.

Norge arrangerar för andra gången ett Vinterparalympics. Den här gången hålls tävlingarna på OS-arenorna i Lillehammer. Nu är också ispigging tillbaka på programmet som totalt rymmer fem idrotter: alpint, längd, skidskytte, ispiggning och paraishockey.

Vinterspelen växer sig större och större och i Lillehammer tävlar 469 aktiva (379 män och 90 kvinnor) från 31 länder. Norrmännen dominerar och vinner medaljligan med 69 medaljer varav 29 guld.

Med åtta medaljer totalt så blir Sverige också åttonde nation i medaljligan.

Paraishockeyns intåg

I Lillehammer debuterar paraishockey som paralympisk gren. Sverige som uppfunnit och utvecklat sporten tar passande nog hem det allra första guldet efter en otroligt jämn final mot hemmanationen Norge.

Sverige definitivt inte favorit till guldet utan det är Kanada som pekas ut som favoriter och den kanadensiska truppen var segervissa.

– Jag minns att de gick omkring och skröt och sa att de lika gärna kunde skicka guldmedaljerna direkt till Kanada. Jag skulle säga att vi var underdogs men det är klart att man innerst inne hoppades, berättar Bengt-Gösta ”Gösen” Johansson, en av spelarna i den svenska truppen.

Efter ordinarie tid är det mållöst och matchen går till förlängning och sudden death inför en fullsatt arena.

Tre minuter och tretton sekunder in i förlängningen avgörs finalen.
Roffe Johansson bryter Norges kontring och passar till Janne Edbom som kan placera pucken i buren bakom Norges målvakt. Det första paralympiska guldet tillhör Sverige.

Dessutom vann Sveriges Jens Kask skytteligan med sina fyra mål och fem assist.

Sverige tar ytterligare två guld i Lillehammer genom David Sundström i super-G och Åsa Bengtsson i slalom.