Historik

Fäktning uppfanns av Sir Ludwig Gutmann, grundaren av den Paralympiska rörelsen. Fäktning har varit med i Paralympics sedan första spelen år 1960 i Rom.

Ingen fäktare har fler medaljer från Paralympics än Italiens Roberto Marson, som vann sin första medalj -64. Totalt fäktade han till sig 15 medaljer.

 

Utförandet

Målet är att träffa motståndaren med sitt vapen på de tillåtna områdena. I florett bålen och i värja och sabel över midjan. I sabel är det även tillåtit att hugga.

Rullstolen är fastspänd i metallpisten. Fäktarna sitter i en vinkel på 110 grader för att vapenarmen ska vara direkt vänd mot motståndaren.

Avståndet mellan fäktarna utgår ifrån fäktaren med kortast armräckvidd och om man är höger eller vänsterhänt. Fäktaren är fastspänd i rullstolen för att inte kunna resa sig från en sittande position.

Först till fem stötar vinner matchen i grundomgången. I direktutslagningen är det 15 stötar som gäller. I en match om fem stötar fäktar man 3 minuter effektiv tid och i direktutslagningen är det 3 X 3 minuter med en minuts paus mellan varje omgång.

Rullstolsfäktning använder samma utrustning som normal fäktning. Rullstol och pisten avviker endast.

Klassificering

För att delta ska utövare ha en försvagning i armar, ben eller fötter Vilken klass en fäktare tillhör fastställs av IWAS. I paraolympiska programmet tävlar man i två klasser, A eller B. Det finns även en klass C som har regelbundet internationella tävlingar tillsammans med övriga klasser. En fäktare kan välja en högre klass.

Fäktare i klass A: Har en bra kroppskontroll.  Inte alla fäktare i denna klass använder rullstol till vardags.
Fäktare i klass B: Har en funktionsnedsättning som påverkar deras bål eller deras vapenarm. Många använder sin andra arm för att stödja bålen. I denna klass kan vapnet vara fast bandagerat i vapenarmen eller vara monterat på en protes.

Paralympiska
sommarprogrammet