maj 17, 2021 - 11:48 f m
I sin första tävling efter nackoperationen slog Helene Ripa till med en kvotplats till Paralympics i Tokyo.
– Jag har gjort en nästintill omöjlig resa och är så stolt över att jag orkade och kämpade hela vägen, säger hon.
De sista kvotplatserna till Paralympics i Tokyo stod på spel när Helene Ripa gick in i världscuptävlingarna i parakanot i ungerska Szeged i helgen. För att säkra en kvotplats krävdes det att hon slutade sämst fyra av de länder som inte redan kvalificerat sig till spelen.
Finalen på KL3 200 meter på lördagsförmiddagen blev en jämn tillställning. Ripa fick en blixtrande start och paddlade in som åtta, drygt en sekund från pallen och två tiondelar från en femte plats.
Placeringen såg ut att räcka till en kvotplats men det skulle dröja länge innan det definitiva beskedet kom.
– Jag blev väckt mitt i natten av receptionen som sa att min transfer till flygplatsen väntade – vilket var helt fel. Jag hade svårt att somna om och kollade mina meddelande och där stod det – jag hade säkrat en kvotplats! Så galet! Och inte hade jag någon att jubla med och glädjen gjorde det svårt att somna om. Dagen efter var som en enda lång utandning.
Tävlingen var den första på två år för den svenska stjärnan som 2019 tvingades till operation efter ett svårt diskbråck i nacken. Då var karriären hotad men operationen gick bra och Ripa har därefter kämpat för att komma tillbaka.
– Det har varit så mycket motgångar de senaste två åren och det har ibland varit svårt att motivera sig att fortsätta. Med tanke på alla bakslag som jag haft så känns det som en revansch att bara sitta på startlinjen. Och att i det, på ett sätt, viktigaste loppet i mitt liv klara av att ta mig till final och sedan ta en kvotplats är så stort. Oavsett hur det hade gått vet jag att jag gjort en nästintill omöjlig resa och är så stolt över att jag orkade och kämpade hela vägen.
Vad tycker du om finalracet?
– Det var ett okej lopp, inte det bästa jag gjort. Om man plockar loppet ur sitt sammanhang skulle jag nog inte ha varit nöjd, men eftersom det trots det räckte till en kvotplats hamnar det i ett annat läge. Det handlade inte om att slå personligt rekord, mer om att göra sitt livs lopp – och det gjorde jag.
Vad betyder det för dig att ha kvalat till Paralympics igen?
– Det känns lite annorlunda än vad det hade gjort om jag hade fått vara frisk och skadefri. Jag har sagt i media att jag aldrig gett upp hoppet, även om det många gånger varit nära. Nu är resan bakåt avklarad, jag kan andas ut och hitta lugnet i att jag trots allt är bland de tio bästa i världen. Det ger en trygghet. Marginalerna är mindre än någonsin, det är mycket tightare race och att åter få möjlighet att tävla på ett Paralympics är så stort.
Om Helene blir uttagen till den svenska truppen blir det hennes andra raka Paralympics i kanot, och fjärde Paralympics totalt. Tidigare har hon tävlat i simning (1992 i Barcelona) och längdskidåkning (Sotji 2014).
– Nu hoppas jag på ett positivt besked från Sveriges Paralympiska Kommitté – att jag för fjärde gången ska få representera Sverige i ett Paralympics. Att få visa mig själv och världen att med en tro på sig själv, envishet och väldigt mycket träning så är allt möjligt.
Utöver det hoppas jag att kroppen är på min sida de sista månaderna och att jag har möjlighet att träna så som jag vill innan det är dags att åter möta världens bästa parakanotister.
Paralympics i Tokyo hålls mellan den 24 augusti och den 5 september.