oktober 5, 2021 - 10:43 f m
Sportskytten Philip Jönsson tog Sveriges första medalj och enda guld på Paralympics i Tokyo. Nu berättar han om vägen dit och uppståndelsen efteråt.
– Jag har börjat förstå vad det är jag har lyckats med, säger han.
På väg in i det lilla samhället Ullervad utanför Mariestad sitter en skylt med texten ”Guldbyn Philip Jönsson”.
När det här skrivs har det gått knappt två veckor sedan den 27-årige sportskytten kom hem från Paralympics i Tokyo med en guldmedalj i bagaget.
Det är fikarast på jobbet hos luftgevärstillverkaren FX Airguns när Philip Jönsson minns tillbaka på de senaste veckorna.
– Det känns som att det har börjat sätta sig, att jag har börjat smälta och förstå vad det är jag har lyckats med, säger han.
Philip lyckades med något makalöst: att bärga Sveriges första medalj och enda guld på Paralympics i Tokyo. Dessutom satte han paralympiskt rekord i 10 meter luftgevär SH2. Finalen var rafflande och vi ska återkomma till den. Men resan till spelen började långt tidigare.
Gjorde debut i Rio de Janeiro
Philip gjorde debut på Paralympics i Rio de Janeiro 2016, där han tog två finalplatser och slutade åtta i båda.
Fyra år senare skulle spelen i Tokyo arrangeras men coronapandemin satte stopp och vände upp och ner på Philips tillvaro. Hans sjukdom – Duchennes muskeldystrofi – och det faktum att han bara har 15 procents lungkapacitet tvingade honom att isolera sig och han träffade bara sin familj och sina assistenter på regelbunden basis.
Skjutbana i köket
För att bibehålla träningsmöjligheterna anlade Philip en tio meter lång skjutbana mellan köket och vardagsrummet i hemmet. Tack vare den har han kunnat träna, träna och träna.
Nödlösningen tog honom också hela vägen till den rafflande finalen i Japan. Han kvalade in med sjätte bästa resultat, levererade ett stabilt skytte och en efter en föll motståndarna bort. I den avgörande omgången stod det mellan Philip och Francek Gorazd Tirsek från Slovenien – och till slut skilde det bara 0,4 poäng till Philips fördel.
– Det kändes jätteskönt. Lättnad, eufori och allt möjligt på en gång, säger han.
– Min inställning är att aldrig ge upp utan att fortsätta kämpa. Det är inte slut förrän det är slut. Man ska kämpa för varje skott och vara fokuserad hela tiden. Då kommer man att lyckas bättre än man tror.
Direkt efteråt var den mediala uppståndelsen stor och den fortsatte även vid hemkomsten.
– Det var ganska hektiskt när jag kom hem. Jag fick vara med i Nyhetsmorgon dagen efter och flera tidningar hörde av sig. När jag kom hem till Mariestad var grannarna här och vänner och familj har grattat. Jag har fått blommor och gratulationer fram till för någon dag sedan. Det har varit mycket uppståndelse och det har varit mycket trevligt.
Vad betyder medaljen för dig?
– Medaljen betyder mycket. Som jag har sagt i andra intervjuer: Tänk att en kille med så stora funktionshinder och med så små medel lyckas ta en paralympisk medalj. Med den tuffa ekonomin som jag har är det riktigt bra gjort. Jag har fått betala mycket själv i och med att jag har så svåra funktionshinder och måste ha två assistenter med mig.
Philip berättar att medaljen även ger en kick till att fortsatt hårdsatsa på skyttet, att fortsätta lägga ner tid, pengar och energi.
– Jag siktar mot Paris 2024. Jag har redan börjat planera och göra små förberedelser. Dessförinnan är det EM, VM och flera världscuper. Så det är många roliga tävlingar på gång.
Sista frågan: Vet du var du ska hänga guldmedaljen?
– Vi håller på och ser om vi kan hitta någon hedersplats för den. Vi jobbar på det. Den ligger i tryggt förvar så länge.
Philip Jönsson
Ålder: 27
Idrott: Sportskytte
Klubb: Mariestads skyttegille
Bor: Ullervad utanför Mariestad
Gör: Jobbar halvtid på FX Airguns
Aktuell: Guldmedaljör på Paralympics i Tokyo
Meriter (urval):
• 8:a i både R4 och R5 – stående och liggande luftgevär – på Paralympics i Rio 2016.
• VM-silver i lag med Ellinor Axelsson Vaughn i Sydney 2019.