januari 4, 2021 - 2:53 e m
Text: Marin Hammar, Dagens Nyheter
Paraidrottarna är vana att göra anpassningar i vardagen, oavsett om det är pandemi eller inte. Att tänka utanför boxen tillhör vardagen.
Men pandemin har också slagit hårt mot utövarna, inte minst för de som befinner sig i riskgrupp och många är oroliga över den egna hälsan och Paralympics.
– Vi ställde om direkt och kanske hade vi ett försprång eftersom vi redan innan pandemin genomförde mycket digitalt, berättar Åsa Llinares Norlin, ordförande i Parasport Sverige och vice ordförande i Europeiska paralympiska kommittén.
Hos paraidrottare finns det en vana att hela tiden tänka i andra banor. Om något inte funkar tänker man alltid ett steg längre. Llinares Norlin använder sina egna fysiska förutsättningar för att exemplifiera detta. Sedan födseln saknar Åsa Llinares Norlin en arm och ett ben. Det kallas dysmeli.
– Om inte jag kan göra något som kräver två händer tänker jag alltid ”hur ska jag göra detta med en hand?”. Det går alltid att hitta lösningar.
Hon tillägger lite skämtsamt:
– Nu får liksom alla känna på hur det är att ha en funktionsnedsättning. Att inte kunna göra det man vill, när man vill det, hur man vill och med vem man vill. Välkommen till vår värld.