februari 10, 2022 - 7:33 f m

Ebba Årsjö: ”Är inte nervös längre utan mer taggad”

Ebba Årsjö har ett mål och en förhoppning på spelen i Peking. Det som kan stoppa henne från att uppnå dem är  hon själv. 
– Jag hoppas få med mig några medaljer, det gör jag.

Ebba Årsjö slog igenom i sin debut­säsong 2020 när hon som 19-åring körde hem fem segrar i världscupen, däribland ­Sveriges första seger på ­2000-talet i världscups­sammanhang. Nu har 21-åringen åtta ­segrar i världscupen och elva i Europa­cupen.

Med tanke på att Årsjö kom in i para­sporten först 2019 har det hela tiden ­kretsat kring just spelen i Peking. 

– Så fort jag blev en del av paralands­laget, var det det första de sa: ”Om tre år, är spelen i Peking” (skratt), det är det de har pratat om hela tiden så jag var ­inställd på det direkt. Jag är inte jätte­nervös ­längre utan mer taggad. Jag vill bara åka.

Denna säsong har hon hunnit köra hem två världscupssegrar, båda i slalom, och två VM-guld i parallellslalom och slalom. I och med det finns också stora förväntningar utifrån på Årsjö. Själv har hon ett klart mål, men också högt upp­satta förväntningar på sig själv. 

– Jag brukar säga att målet bara är att få uppleva spelen, få åka dit och få lite erfarenhet av ett stort event och ha kul – det är jag jätte­spänd på. Sedan är det ju ­medaljer också. Jag hoppas att jag får med mig några medaljer, det gör jag.

21-åringen, som är uppvuxen i Norr­köping, föddes med Klippel-Trenaunay-Weber syndrom, en funktionsnedsättning som primärt påverkar musklerna i hennes högerben. Därmed måste hon lära sig att hålla tillbaka i åkningen även när kroppen känner sig stark. 

– Jag känner mig jättestark fysiskt men så kom en liten set-back när jag fick corona, det var inte den bästa uppladdningen. Resten är mycket mentalt, för jag kan inte göra jättemycket åt det fysiska eftersom benet är vad det är och kommer inte bli bättre. Det är jättesvårt när resten av kroppen blir starkare och vill mer och åka fortare, för då hänger inte benet med och så kör jag ur väldigt ofta, för att jag inte klarar det med benet. Så jag måste hitta balansgången.

>>Läs mer om den svenska truppen till Paralympics i Peking här<<

Nyhetsarkiv