augusti 28, 2021 - 7:27 f m
På helig judo-mark i Tokyo slocknade drömmen och en Paralympisk medalj på tre sekunder för Nicolina Pernheim som trots uttåget lämnar med en bra känsla efter första matchen.
— Jag har gjort allt jag kunde göra och då är det en besvikelsen men jag kan ta den besvikelsen.
Nicolina Pernheim gick in i Paralympics med tuffast tänkbara lottning. Första matchen var mot världsettan Iryna Husieva och trots att Pernheim lyckades ta en poäng var matchen över efter 1:21 när ukrainskan vann efter att ha tagit poäng två gånger.
Känslan efter första matchen var dock inte besvikelse eller förtvivlan.
— Jag var jättenöjd med den matchen, klart man alltid vill vinna men för att vara en förlust var den helt okej. Hon är världsetta och i final, sen så vann inte på en fullpoängare utan behövde ta poäng två gånger för att få en vinst, säger Pernheim efter tävlingen.
Förlusten i första matchen innebar dock inte att tävlingarna var över för Pernheim, utan återkval väntade mot ryska Olga Pozdnysjeva. Vinst hade inneburit match mot kinesiskan Wang Yue och chans på bronset hon missade i Rio.
Så blev inte fallet, istället föll Nicolina Pernheim i mattan och på tre ynka sekunder försvann medaljchansen.
— Det är klart att det är en besvikelse, jag hade velat ta medaljen så det är segt. Jag har kört väldigt bra, haft en bra uppladdning och aldrig varit så här bra på judo, säger Pernheim och fortsätter sätter ord på varför matchen blev så kort.
— Jag vill gärna köra en liten stund för att hinna känna var hennes fötter, ben och höfter är. Det vet hon att jag behöver och då hoppade hon in på en teknik direkt. Hon utnyttjade att hon ser mycket mer än mig och får kontroll på hur jag står. Så jag hann inte och hon körde smart, jag förstår att man utnyttjar att man har ett övertag men det är surt för mig som kände att jag hade kunnat vinna matchen.
Ryskan tog sig vidare på Ippon och för Nicolina tog Paralympics slut där Judon började för 139 år sedan i Tokyo, Japan.
— Jag har gjort allting rätt under vägen så det var surt och jag är irriterad att jag inte fick mer tid på mattan. Jag har gjort allt jag kunde göra och då är det en besvikelse, men jag kan ta den besvikelsen.
Efter fyra Paralympics är det nu bara tre år kvar till Paris och skulle Pernheim satsa mot 2024 blir det första spelen där hon inte ställs mot de som har bättre syn än henne själv. Men just nu är det inte säkert hur det blir med judon framöver.
— Jag måste få landa lite i det här. Det är tufft med en satsning till för det är mycket som ska stämma… Men klart Paris lockar för då tävlar jag i en klass utan de tjejerna som ser så mycket mer. Det är ju mer rättvisa förhållanden och när man hållit på så här länge lockar det lite att vara med om det, men en satsning där judo tar mycket plats kräver mycket.