mars 19, 2019 - 10:03 e m
Under inspelningen av programserien Vinnarskallar har Andreas Neuman fått tävla mot svenska elitparaidrottare, delat med sig av olyckan som tvingade honom att amputera benet till svenska folket och fått fina perspektiv på livet.
Det har gått några program nu, hur är det att vara en av Vinnarskallarna?
– Det är jätteroligt faktiskt. Jag tycker att TV4 har målat upp oss som de individer vi är och att det är en bra balans mellan de tuffa tävlingar och det känslomässiga i programmet.
Hur upplevde du inspelningen och att vara där på plats?
– Jag tycker hela teamet som var på plats gjorde ett bra jobb. Allting var väldigt organiserat och strukturerat. Jag trodde att man skulle hinna sola och ta det lite lugnt, men det var ganska fullspäckat schema hela tiden. Det är mycket material som klipps bort, synkar inför tävlingarna och saker vi skulle göra både morgon och kväll. Så det var full huggning.
Var det någon som imponerade på dig i tävlingarna?
– Jag kom faktiskt att tänka på det nyligen. Rebecka (Sternisa Bellander) tänkte man nog slog lite underifrån. Men det visade sig i tävlingarna att hon är fruktansvärt stark och stark som individ. Hon överraskade rejält, tycker jag.
Hur var det att berätta om olyckan som du förlorade ditt ben i?
– Jag har väl egentligen inga problem med att blotta mig på det viset. Det var ett ganska skönt format att få berätta i. De flesta kunde nog relatera och känna igen sig i det jag berättade. Det var även fantastiska människor jag satt med, som jag kände mig trygg med.
Finns det någonting speciellt som du tar med dig från programmet?
– Absolut, jag har fått vänner från livet. Redan när jag kom så tyckte jag att jag fått väldigt fina perspektiv från alla de andra och allihopa inspirerade mig. Jag fick ett bättre liv direkt när jag kom hem igen, att man behöver ta vara på saker och ting.
Nästa program är det du som står i utslagningsduellen, hur var det?
– Det är aldrig kul att hamna i en utslagsduell, men det ska också göras. Det var nervöst, men ändå roligt. Det blir ett härligt tävlingsmoment när det är så där på gränsen att man kan åka ur, det är härligt när allting kan hända.