mars 14, 2018 - 7:56 f m

Zebbens silverglädje: ”En vinst mot mig själv”

Zebastian Modins silver i sprinten var en ytterst historisk medalj för svensk Parasport då det var Sveriges 100:e medalj i Paralympiska vinterspel. Men framförallt var det en seger för honom själv. ”Jag har varit nere och grävt på botten och vänt, ett tag trodde jag inte att jag skulle komma hit igen”, säger Modin. 

För drygt två år sedan visste inte Zebastian Modin om han någonsin skulle nå världseliten igen. Han drogs med skador, hade ingen guide och hade svårt att motivera sig till en vidare satsning. Nu, två år senare, skiner han ikapp med solen på Alpensia Cross-Country Skiing Centre i Sydkorea efter att ha tagit sin femte Paralympiska medalj och Sveriges 100:e genom alla tider.

– Det här är verkligen en vinst mot mig själv. Jag har varit nere och vänt på botten och för två till tre år sedan hängde jag på repet kan man säga. Det var lång tid när jag inte trodde att jag skulle komma hit igen så den här medaljen är verkligen en stor seger för mig själv, säger han.

En person som haft en enorm betydelse i för Zebastian och hans väg tillbaka är nye guiden, Johannes Andersson, som för två år sedan flyttade från Skåne till Östersund för att göra satsningen verklig igen.

– Han har betytt otroligt mycket för mig de senaste två åren. Vi har lagt otroligt många timmar på träning och tävling tillsammans, säger Zebastian Modin.

Som under sprinten tävlade tillsammans med den mer sprintspecialiserade Robin Bryntesson som kallats in till Paralympics.

– Det är två typer av skidåkare. Johannes är mer uthållig medan Robin är mer explosiv. Men den här medaljen är minst lika mycket Johannes som den är min även om det inte står på pappret. Han ska ha en väldig eloge.

Han har sedan tidigare två raka medaljer i sprint från sina två tidigare Paralympics och var en av de stora favoriterna inför dagen. Trots det var nerverna rejält påtagliga under morgonen.

 

– Jag var väldigt nervös i morse. Jag fick inte ut vad jag ville på 20 kilometer tidigare i veckan. Nu hängde allt på sprinten och jag visste att idag var dagen då jag skulle göra det här. Ju längre dagen gick och ju närmre medaljen jag kom ju mindre nervös blev jag men visst har jag varit nervös.

 

Du hade 2,5 sekunder till guldet, grämer du dig över det?

Ja det är klart att jag grämer mig över det. I och med att föret i spåret blivit 30-40 sekunder tyngre under dagen så har de andra fått mer tid att hinna ikapp. Det är något som har spelat mig emot idag och kanske är det de sekunderna som faktiskt saknas i slutändan. Men jag är väldigt nöjd att jag höll undan för resten med tanke på det.

På lördag är det dags för 10 kilometer i klassisk stil. Ett lopp som Zebastian ser fram emot med ro.

– Jag kan slappna av mer nu när mitt medaljmål är uppnått och kommer kunna åka mer avslappnat. Jag är lite mer instabil i den klassiska åkningen men om skidorna är bra och ryggen håller finns det alla möjligheter för en bra dag.

Nyhetsarkiv